Rixstep
	`About \| ACP \| Buy \| Industry Watch \| Learning Curve \| News \| Products \| Search \| Substack`

Home » Learning Curve

Sagan om den farliga åsnan

By Lars Schaff. This one's in the original Swedish for all the ducks in the pond. Good reading!

Get It

Try It

Det var en gång en armenisk dissident som hette Assangian och som gjorde sig ett namn på världsscenen genom att avslöja sovjetiska krigsförbrytelser och andra av den hänsynslösa stormaktens övergrepp. Genom sin organisation Wikitetj offentliggjorde han tusentals hemliga dokument med komprometterande innehåll och spred videofilmer som visade hur sovjetiska krigsförbrytare mördade civila från helikopter.

Framstående politiker och andra makthavare i Sovjet krävde utlämning och omedelbar avrättning av Assangian, utan onödig rättegång. Mera sansade element i makteliten ombesörjde att en särskild domstol inrättades i ett distrikt utanför Moskva där en speciell, regimstyrd process kunde genomföras. En rysk uppgiftslämnare infångades och torterades med sträng isolering och brutal behandling inför det väntade livstidsstraffet i specialdomstolen.

Assangian höll sig borta från Sovjet, men besökte ett exotiskt litet land där han hade det dåliga omdömet att gå till sängs med två kvinnor som sedan skröt för sina väninnor om den prestigefyllda erövringen. Det exotiska landet hade en ännu mer exotisk sexuallagstiftning som utgjorde en förevändning för en politiserande åklagare och en notorisk försvarsadvokat (komprometterad för sin upprörande roll i den största rättskandalen i landets historia) att rikta misstankar och kräva utlämning av Assangian för att genomföra förhör.

Hatet mot Assangian underblåstes givetvis av politrukerna på Pravda som tävlade om att fördöma, förlöjliga och smutskasta dissidenten på gammalt gott manér. I det exotiska landet hade makthavarna sedan länge särskilt varma känslor för Sovjet, vilket följaktligen också gällde landets stora officiösa tidning, som hjärtligt stämde in i förtalet, spetsat med hån mot Assangian för hans feghet att inte gå med på utlämningen. Assangians motstånd i den frågan bottnade i misstro mot det exotiska landets förmåga och vilja att stå emot ett utlämningskrav från Sovjet, en bisarr misstro som givetvis spädde på de självförhärligande journalisternas löje.

Assangians organisation hade naturligtvis inget stöd från någon statsmakt eller någon maktgruppering av betydelse i världen. Inte heller från de främsta av de självutnämnda försvararna av det fria ordet fanns stöd att vänta. Sålunda omgiven av mäktiga fiender tvingades organisationen vidta säkerhetsåtgärder för att alls överleva (vilket med tanke på det övermäktiga motståndet ändå lär bli omöjligt på sikt). En särskilt exotisk journalist lyckades genom detta få Assangian att framstå som det stora hotet och en fara för henne själv!

De exotiska journalisterna kan skatta sig lyckliga att Jonathan Swift är död, och att ingen mäktat lyfta hans mantel.

- Lars Schaff Lysekil